såra mig hellre med sanningen än gör mig lycklig av en lögn

du ser att jag pratar men du lyssnar inte ett dugg.
Jag trodde vi kände varann såpas mycket att vi delade allt
men jag antar att jag numera bara är ett bekant ansikte.
Våra ord betydde otroligt mycket för mig, vart tog allt vägen?
Lät du mina ord bara flyga iväg?
I mina drömmar är allt som vanligt. Men när jag vaknar inser jag att
marken mellan oss sakta glider isär. När ska du öppna dina ögon?

Jag undrar om du verkligen kommer ihåg mig..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0