två sekunder senare och jag hade inte behövt veta

har ni någon gång varit med om att man har tänkt på en person och andra sekunden så ser man den på något sätt? Behöver ju inte vara något särsklit man tänker på utan mer 'fan vad länge sen de va jag såg honom/henne'. För mig som bor så otroligt nära konusm så har de hänt en miljon gånger och i början var det ganska läskigt man nu har jag börjat vänja mig. Man får någon i tankarna och så kollar man ut genom flnstret och nog fan ska den in på konsum i den sekunden.

Igår kväll hände det. Jag gick upp för trappen, skulle gå och lägga mig. Praktiken hade gått bra men var vädligt dryg. Kände att efter att jag suttit och pratat med mamma i en timme så var de dags att krypa ner i sängen.
Jag gick in till pernilla och cimberly, stoppade om dom och släckte lampan och påväg mot michelles rum så kommer jag att tänka på en speciell person. Jag går in i michelles rum och stoppar om henne. När jag sedan vänder mig om för att släcka lampan så åker det förbi en bil precis utanför oss. Det är han, han jag tänkte på.
Jag slänger en snabb blick på klockan och sedan tillbaka ut genom fönstet, innan jag visste ordet av det hade han redan hunnit glida förbi. Mitt då förhållandevis glada humör vände snabbt och blev till en sur irritation. Med tankte på att klockan var halv tolv och jag vet ungefär när han brukar gå och lägga sig drog jag en snabb slutsats, han har vart hos henne.
Med bara det i mitt huvud går jag och lägger mig och anstränger hjärnan till max för att försöka slå bort tanken. Det är hopplöst. Jag börjar gråta. Varför varför varför var jag tvungen att se? jag ville inte se det! jag ville inte veta! Jag vill inte bry mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0