sssandrakarlsson

Just nu ligger jag i min säng med datorn på magen, efter tre heldagar på jobbet känner jag att ögonen protesterar till max och vill egentligen bara sova. Men jag klarar inte av att sova just nu för de är alldeles för mycket som cirkulerar runt i huvudet. Det enda jag tänkt på hela kvällen är faktiskt att jag måsta ut på min blogg, den enda som verkligen vill lyssna på mina problem, den varken dömer eller misstolkar. De får läsarna stå för.

 

Efter jobbet idag kom jag hem och möttes av ett samtalsämne som jag inte med ord kan beskriva vad ont det gör i mitt hjärta och få lyssna på. Jag har nog inte än tagit in riktigt att detta problem kvarstår från så länge tillbaka. Jag vill bara att någon ska förstå, jag vill att någon ska ha upplevt samma sak så man slipper att känna sig så dum. Många gånger ifrågasätter jag mig själv vad jag har gjort för och verkligen förtjäna det här. Livet är inte rättvisst det har jag listat ut men det måste ju finnas gränser för vad man kan utsätta folk för. Just nu vill jag egentligen bara gråta för alla problem i mitt liv lyckas alltid dyka upp samtidigt. Fick ett telefonsamtal förut som gör att jag går på helspänn. Varför ska allt bli mitt fel hela tiden?

 

Det enda jag verkligen vill just nu är fly alla problem och konstigt nog har jag kommit på vart jag vill - till ullared. Stället jag egentligen faktiskt hatar men det är det enda stället som är mer kaos än mitt huvud så där får man koncentrera sig på annat i någon timme. Men blir inget ullared och efter att ha pratat med mamma och pappa och bara fått höra hur man skulle löst situationen från en vuxen synvinkel, kan jag inget annat än och säga att jag suckar tungt och går och lägger mig i stället. Dom förstår ju ingenting.

 

Jag saknar tiden då stora problem var vilket klistermärke man skulle byta bort, eller när man inte fick rätt pokemon kort eller förlorade sin största och bästa goggos. När man slutade och var bästis en timme för man bråkde och sen var allt som vanligt. När man faktiskt bara hade en enda riktigt bra kompis, en allra bästa. Jag saknar alla problemlösa år.

 

vi hörs och syns alla där ute. Sandra