Vår sista dans
Känns jobbigt att veta att sakta men säkert så kommer verkligheten ikapp mig. Jag har så länge levt och ignorerat de jag verkligen inte vill se. Men nu står jag här, öga mot öga med de som en dag skulle ta allt ifrån mig. Jag vet att vi båda delar lika stort ansvar i det hela. Jag blir frustrerad av att du inte hör mina ord rätt och du blir frustrerad för att jag inte förstår vad du menar.
Man ska inte sörja att man skiljs åt utan istället glädjas åt den tid man fick tillsammans. Jag vet ärligt talat inte. Jag ville inte förlora. Å jag har inte heller vunnit. De känns som en ouppklarad kamp. Jag är tacksam för de jag fick, de har faktiskt förändrat mig. De har ni allihopa gjort. Jag är inte den jag var när vi lärde känna varann, och de är faktiskt positivt. Ni har till och med fått mig att se livet på ett annat sätt.
Jag skulle läsa vår saga om och om igen om jag bara kunde.
En sista dans och sen kan vi börja om. En sista chans att gå tillsammans med nån. Nån som ser mig som jag är, de är allt som jag beger som bara tar min hand och kommer. Den sista dansen den är bara för oss, den sista chansen men de vet du förstås . Alla tvivel slås itu, för mig finns bara du, vår sista dans den börjar nu.
