sssandrakarlsson

Hej kära blogg - som jag inte har besökt på hundra år. De va så länge sen att nu har dom till och med uppdaterat sidan, känner knappt igen mig.

 

De känns som dagens bloggar bara är en sida att skriva av sig sina problem på, bli djup som havet och skriva sånt man inte riktigt vågar säga till folk rakt i ansiktet, sånt man känner allra längst in i hjärtat oavsett om de är bra eller dåligt. Och jag är väl inte den som är den, jag tänker inte direkt bryta detta mönster för jag har en del problem jag med. Kanske inte lika allvarliga eller svåra som andras, men sånt som jag förösker tygla och få rätt på. Och det här är ett bra ställe att få skriva av sig på för även hur mycket man än säger att man inte vill att folk ska tycka synd om en så är det trots allt lite så i slutänden i alla fall, varför skulle man annars skriva de där andra kan läsa?

 

Mitt liv rullar på hyffsat bra för tillfället, ja jobbar och sliter och jag försöker hantera känslor av alla slag. vet inte riktigt hur mitt hjärta klappar för tillfället. Killen jag trodde det var för, visade sig var helt fel. Hur säger man att man inte vill men ändå inte farväl? Jag lyckas aldrig på ett bra sätt. Förstår han inte eller är jag bara otydlig?

 

Till helgen är det fryksdalsdansen som gäller. Vi tjejer taggar järnet och jag hoppas att det blir kanon roligt! Finns vissa saker som går emot att kvällen blir perfekt, vädret till exempel, men vi håller tummrana!

 

Nu ska jag snart tillbaka till jobbet. Vi kanske hörs mer nu, eller så gör vi inte det, det märks! Ha det bra!

 

De finns så mycket som jag skulle behöva tala om för dig. Jag vet att jag alltid skyller på dig fast jag egentligen vet att det är mitt fel. Jag vet att du har mycket som snurrar just nu och många ändar att hålla koll på och inte knyta ihop till något som inte funkar. Och jag vet att jag blev arg på dig för det men när jag tänker efter så är inte mitt liv så mycket enklare än ditt. Det värsta av allt är att vi kommer aldrig klara något tillsammans som det ser ut just nu. Dina och mina problem funkar inte ihop och blir en alldeles för stor röra tillsammans. Ibland på kvällarna så ligger jag och tänker på hur det var innan den lilla droppen rann över bägaren. När vi var oss själva hela tiden och vi hade så fruktansvärt kul. Det var precis som att vi var barn och det fanns inga begränsningar. Men nu är allt så annorlunda, jag tror jag sårat dig lika mycket som jag sårar mig själv. Försöker inbilla mig något som inte är sant och som förmodligen aldrig kommer bli sant. Jag har tappat räkningen på hur många gånger vi har suttit i din soffa och pratat om allt som vi egentligen inte vill prata om och nu vill jag inte göra det något mer. För jag vill inte säga hej då, jag vill inte höra dig säga du får ha det så bra - och verkligen mena att nu är allt slut, nu skilja vi åt och ses kanske nånstans av ren slump. Jag förlorande en av mina bästa vänner vid det ett av dom där "samtalen" och jag vill inte väljs bort dig, det är något du får bestämma själv. Och nu ligger ja här i min säng en söndag natt efter klockan ett och skriver allt som cirkulerar i mitt huvud. På något sätt väldigt skönt och bli av med de fast att det är "fel" person som läser det..

Jag önskar man kunde spola tillbaka tiden och jag önskar att allt vore lättare än vad det egentligen är.