det fanns ingen, bara du

Hej kära blogg - som jag inte har besökt på hundra år. De va så länge sen att nu har dom till och med uppdaterat sidan, känner knappt igen mig.
 
De känns som dagens bloggar bara är en sida att skriva av sig sina problem på, bli djup som havet och skriva sånt man inte riktigt vågar säga till folk rakt i ansiktet, sånt man känner allra längst in i hjärtat oavsett om de är bra eller dåligt. Och jag är väl inte den som är den, jag tänker inte direkt bryta detta mönster för jag har en del problem jag med. Kanske inte lika allvarliga eller svåra som andras, men sånt som jag förösker tygla och få rätt på. Och det här är ett bra ställe att få skriva av sig på för även hur mycket man än säger att man inte vill att folk ska tycka synd om en så är det trots allt lite så i slutänden i alla fall, varför skulle man annars skriva de där andra kan läsa?
 
Mitt liv rullar på hyffsat bra för tillfället, ja jobbar och sliter och jag försöker hantera känslor av alla slag. vet inte riktigt hur mitt hjärta klappar för tillfället. Killen jag trodde det var för, visade sig var helt fel. Hur säger man att man inte vill men ändå inte farväl? Jag lyckas aldrig på ett bra sätt. Förstår han inte eller är jag bara otydlig?
 
Till helgen är det fryksdalsdansen som gäller. Vi tjejer taggar järnet och jag hoppas att det blir kanon roligt! Finns vissa saker som går emot att kvällen blir perfekt, vädret till exempel, men vi håller tummrana!
 
Nu ska jag snart tillbaka till jobbet. Vi kanske hörs mer nu, eller så gör vi inte det, det märks! Ha det bra!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0