sssandrakarlsson

nu är det nog dags för lite onödig ventlition här på bloggen igen.

Den som kom på uttrycket ångra aldrig något som en gång har fått dig att le har nog inte gjort så mycket här i livet som den har behöva tänkt på så värst mycket. När man sitter hemma och går igenom en miljon bilder och minnen och inser att fan vad man saknar en person så fruktansvärt äckligt mycket och så vet man innerst inne att det är ens eget fel att allt blev som de blev så känns allt så jävla värdelöst. För att jag en gång inte ville tänka mer än på den minuten jag levde i. Och jag kan erkänna att jag va jävligt glad just då och tänkte inte ett dugg på att det jag gjorde skulle få så stora konsekvenser. Men livet funkar inte så, och är det någon gång jag lärt mig de så är det nu, för jag har nämligen gjort samma misstag två gånger. Jag vet inte helt säkert, men de känns som att jag har förlorat en av mina allra bästa vänner. Jag vet att vi byggde upp något helt från grunden, vi kände inte varann för fem öre. Och sen har de bara byggts på till något så himla fint och de va så värdefullt för mig, betydde så otroligt mycket. Och sen en dag så tog jag ett sne steg och allt har runnit ut i sanden. känns det som.

Jag saknar våra promenader och alla knäppa telefon samtal, jag saknar alla konstiga skämt som bara vi förstod och jag saknar alla bilturer och all bakfyllekäk. Jag saknar när vi kom på massa saker på kvällarna och impulssakerna vi gjorde på helgerna. Jag saknar när vi satt och pratade i flera timmar och jag saknar när vi hade småtjaffsat om något jätte patetisk och sen så sa vi alltid "åååh va du är knäpp" och så skrattade vi. Jag saknar dig.

But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened
And that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger
And that feels so rough
Now you're just somebody that I used to know