Kära vän
Vi letar efter utvägar i livet. Vi står inför så otroligt många vägskäl, och 90 % av dem frågar vi efter råd om vart vi ska gå. Jag försöker fundera ut nu alldeles själv hur jag ska göra. Jag vill inte ge dig till någon annan för i min värld är du alltid mest min. Men för att tänka på ditt eget bästa så måste ja börja tänka utanför min bubbla. Hon kanske kan göra dig mer lycklig än vad jag nånsin kunnat fått dig å må?
Livet är ett spel. Och vi lär varje dag hur man ska försöka göra för att vinna. Det enda kruxet är att i början, när vi fuskade så mycket, de kommer ikapp oss nu och vi står här och vet inte riktigt hur reglerna går till. De va aldrig meningen att vi skulle såra varann, aldrig nånsin. Så varför blir de så ibland? Jag begär inte att du ska förstå hur ja tänker men du ska veta hur ja fungerar.
I mina tankar snurrar allt möjligt, oftast konstiga saker, frågor utan svar och så vidare. Du och jag är en fråga utan svar. Kanske vi nån gång i livet finner det rätta svaret...?
