there is always a reason why



Vad långa dagarna blir när man varken har skola jobb eller någon hobby. Ja kanske borde skaffa mig en hobby?
Önskar ja tyckte om att springa, då skulle jag springa flera mil i veckan. Eller åtminstone hade lite motivation till att röra mig lite mer än vad jag gör. Min hälsa och träning går liksom inte hand i hand. Tahiland står på schemat om exakt 49 dagar och man ville ju vara lite i form tills dess men ser mörkt ut. Fan för chips.. haha
Gick ner till jobbet idag och kollade lite turer och sen la jag mig i solariet i tjugo minuter, Kan ju vara bra att ha lite färg innan vi åker så vi inte blir helt sönderbrända de första vi blir. Kan inte med ord beskriva vad jag längtar, de ska bli så otroligt underbart att komma bort fårn denna instängda skål vi bor i just nu. Nog för att Molkom ligger mig varmt om hjärtat men just nu vill jag här ifrån. Jag vill bli brun och jag vill komma tillbaka fräsch och pigg och redo att fira ett fyhelvete bra nyår med mina nära och kära.
 
Idag har jag tagit två långpromenader i kylan. Tråkigt att gå själv dock.. Tur de finns bra musik i lurarna. Har kollar på never say never idag igen. Är femte gången på två dagar, nästan så ja skäms haha. "De är ju inte ens en film, de är en dokumentär!" - pappa.
 
Kom precis ut från ducshen å måste säga att det var väldigt skönt å välbehövligt. Om en och en halv timme kommer elin hit. Hon sover hos mig och imorgon åker vi in till stan och betalar våran resa och fixar lite smått å gott.
Nu ska jag dricka lite oboy och så ska nog göra varma smörgåras i ugnen och mysa ner mig i soffan hos bebis bella och mimmi.
 
Vi hörs och syns! pusshej /Sandra

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0