De som absolut inte fick hända, hände

Jag orkar inge mer. Ja vill ge upp nu. Jag vill inte höra, inte se, inte känna och absolut inte veta. Vi som skulle kämpa tillsammans, men vad gör man när den starkaste av oss alla trillar ner i småbitar? Hur ska jag då orka? Hur ska jag veta vad vi ska göra härnäst? Vi skulle ju hålla samman. Jag kan inte göra ett skit och de är det mest frustrerande av allt.
Systrar, ni är mina ögonstenar. Allt för er. Glöm aldrig de.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0