kom å lek en sommarlek
hinnerintehinnerintehinnerintehinnerinte
det är det enda som cikulerar just nu. Hinner inte med skolan. Hinner inte med alla kompisar. Hinner inte med körkortet. Hinner inte med och jobba. Hinner inte andas. Men jag försöker så gott jag kan och antar att det enda jag tigger om i det här inlägget är att någon ska säga "jaa du är så duktig så sandra." Men nej jag vill inte höra det, jag är inte så mycket duktigare än någon annan 19 åring. Livet är inte en dans på rosor och de har nog dom flesta märkt.
Discot som vi hade i fredags (vårt projektarbete) de var jätte lyckat. Trots att det kom så lite folk så hade vi faktiskt skit kul å jag har nog aldrig dansat så mycket i hela mitt liv. Men som sagt de var jätte kul å lyckat!
Igår jobbade jag hela dagen och hela kvällen, och idag samma sak! Va otroligt jobbbigt att gå upp idag efter att ha ställt om klockan en timme framåt till sommartid. Förlorade ju en timmes sömn men det kommer kännas skönt när jag slutar ikväll. Nu ska jag snart gå tillbaka för min rast är snart slut. Hoppas ni alla har de bra, och jag hoppas att våren är här för att stanna! puss på alla söta
det är det enda som cikulerar just nu. Hinner inte med skolan. Hinner inte med alla kompisar. Hinner inte med körkortet. Hinner inte med och jobba. Hinner inte andas. Men jag försöker så gott jag kan och antar att det enda jag tigger om i det här inlägget är att någon ska säga "jaa du är så duktig så sandra." Men nej jag vill inte höra det, jag är inte så mycket duktigare än någon annan 19 åring. Livet är inte en dans på rosor och de har nog dom flesta märkt.
Discot som vi hade i fredags (vårt projektarbete) de var jätte lyckat. Trots att det kom så lite folk så hade vi faktiskt skit kul å jag har nog aldrig dansat så mycket i hela mitt liv. Men som sagt de var jätte kul å lyckat!
Igår jobbade jag hela dagen och hela kvällen, och idag samma sak! Va otroligt jobbbigt att gå upp idag efter att ha ställt om klockan en timme framåt till sommartid. Förlorade ju en timmes sömn men det kommer kännas skönt när jag slutar ikväll. Nu ska jag snart gå tillbaka för min rast är snart slut. Hoppas ni alla har de bra, och jag hoppas att våren är här för att stanna! puss på alla söta
att tänka innan va det någon som sa en gång
hej kära bloggläsare!
Nu är jag tillbaka, i alla fall för en stund. Hur leker mitt liv just nu? Jo då det är helt okej, jag stressar mig igenom de som vanligt, försöker hinna med att träffa så många som möjigt och hinna med och samtidigt andas och bara vara. De går dock inte så himla bra. Jag har lärt mig att om man inte tar vara på sina vänner ja då får man helt enkelt skylla sig själv när dom inte längre finns där.. Gör ont i mitt hjärta att de har blivit såhär och när jag jobbat klart för den här månaden occh hittat tillbaka till mig själv så ska jag ta tag i allt och hoppas på att det inte är för sent.
För att uppdatera er i om vad som försigår i just nu så närmar vi oss med stormsteg våren! Det känns nästan som våren är påväg in just nu och den är hjärtligt välkommen! Jag känner mig piggare och det är så otroligt mycket lättare att gå upp på morgonen nu. Förra helgen spenderade jag och lina i Sunne med härligt folk och sen bar de av mot molkom. Helgen som kommer spenderar jag först på skolan för på fredag kväll äger vårat disco rum som vi har som projekt arbete och lördag och söndag spenderar jag på åsbacka, heldagar båda dagarna så det blir en lagomt rockig helg.
Förövrigt har jag gått och köpt en iphone, med abonemang och hela kittet. Kanske inte var det mest genomtänkta jag köpt men nu är det gjort och ah.... det kunde ju varit värre.. men dock också mycket mycket bättre.
Somnade gott igår om någon vill veta, tänk vad glad man kan bli av några ynka sms! Min syster agerar frisör i mitt hår just för tillfället å jag håller på att somna för det är så skönt. Jag har börjat prosessen mot blond nu igen å jag vet inte hur länge mitt hår håller. Ska klippa mig så fort lönen rullar in på kontot.
Ha det bra alla där ute! Vi hörs och syns i molkom. Pusss
kära gud, ge mig lite hår tillbaka, det skulle göra mig så lycklig.
Nu är jag tillbaka, i alla fall för en stund. Hur leker mitt liv just nu? Jo då det är helt okej, jag stressar mig igenom de som vanligt, försöker hinna med att träffa så många som möjigt och hinna med och samtidigt andas och bara vara. De går dock inte så himla bra. Jag har lärt mig att om man inte tar vara på sina vänner ja då får man helt enkelt skylla sig själv när dom inte längre finns där.. Gör ont i mitt hjärta att de har blivit såhär och när jag jobbat klart för den här månaden occh hittat tillbaka till mig själv så ska jag ta tag i allt och hoppas på att det inte är för sent.
För att uppdatera er i om vad som försigår i just nu så närmar vi oss med stormsteg våren! Det känns nästan som våren är påväg in just nu och den är hjärtligt välkommen! Jag känner mig piggare och det är så otroligt mycket lättare att gå upp på morgonen nu. Förra helgen spenderade jag och lina i Sunne med härligt folk och sen bar de av mot molkom. Helgen som kommer spenderar jag först på skolan för på fredag kväll äger vårat disco rum som vi har som projekt arbete och lördag och söndag spenderar jag på åsbacka, heldagar båda dagarna så det blir en lagomt rockig helg.
Förövrigt har jag gått och köpt en iphone, med abonemang och hela kittet. Kanske inte var det mest genomtänkta jag köpt men nu är det gjort och ah.... det kunde ju varit värre.. men dock också mycket mycket bättre.
Somnade gott igår om någon vill veta, tänk vad glad man kan bli av några ynka sms! Min syster agerar frisör i mitt hår just för tillfället å jag håller på att somna för det är så skönt. Jag har börjat prosessen mot blond nu igen å jag vet inte hur länge mitt hår håller. Ska klippa mig så fort lönen rullar in på kontot.
Ha det bra alla där ute! Vi hörs och syns i molkom. Pusss
kära gud, ge mig lite hår tillbaka, det skulle göra mig så lycklig.
lägger ner ett tag
hur vare å blogga nu igen? ääh jag skiter it! Vi hörs när jag har nå bra å skriva! Förresten, köpt mig en iphone nu, gött!!!! Hörs hej!
och då innebär de att det är 99 dagar kvar idag
Det är så ovanligt tyst i min högra ficka. ÅÅH just ja! jag tappade ju mobilen.............................................
Yepp så är det.
Taggade som tusan i skolan igår åkte vi hem ivriga att få börja förkröka inför en krogrunda mitt i veckan. 100 dagars fest på tempel va det som gällde, och igår var det faktiskt exakt 100 dagar kvar tills vi springer ut med mössan på sne och ett förjävla glatt humör!! Åkte i alla fall hem gjorde mig iordning och sen skjutasde Börje in mig till stan - han erbjöd sig till å med själv i brist på annat å göra. Kom in till madde där nästan alla flickor redan befann sig - madde sandra och amanda, bara elin som saknas! Dom hade börjat dricka, själv hade jag bestämt mig för en nykter kväll så hallonsoda och en chipspåse vad det som befann sig i min påse. Fick en grogg av madde trots att jag bestämt mig för att vara nykter, men men va gör de om hundra år. Elin kom till slut när hennes träning var slut och knäppte en cider hon med. Efter någon timmes prat och sällskapsdrickande kom frågan "förresten hur tar vi oss hem?" Elin och jag skulle få sova hos madde eftersom vi inte tog oss hem till molkom. Men hur skulle vi ta oss till wåxnäs då? Nattbussarna kunde vi ju utesluta för sista bussen hem gick tjugo i tolv. Och det fanns alldeles för lite pengar i de flesta plånböcker för att en taxi skulle kunna vara ett alternativ. Vi provade därför att ringa runt men alla skulle sova, inte så kontigt de va onsdag. Vi gav upp hoppet helt och övervägde att skita i krogen. Men sen fick vi ett sms av jonas som erbjöd sig att betala våran taxi, snällatse sötaste jonas!
Elin ville hellre hem men vi andra tog bussen och gled mot stan. Blev en riktigt lyckad kväll trots endel tappad entusiasm!!
Idag när vi skulle pallra oss upp va det inte lika kul. Jag sov hos madde och vi skulle till universitetet idag för att lyssna på olika program. Sjuksköterska va det som var mest intressant för min del så det ville jag lyssna på och även många andra från klassen. När de var klart så fick vi åka hem. Amanda och jag höll inte tillräckligt bra koll på klockan så vi fick springa till bussen och då hände de ------> jag tappade min mobil i all hast.
Just nu sitter jag här hemma och abstinensen kryper i mig. Med jämna mellanrum känner jag i fickan av ren ovana. Kommer bli en väldigt kämpig eftermiddag / kväll / morgon. Kanske borde tillägga att Sandra Törnberg hittade mobilen i snön och tar med den till mig till skolan imorgon. Första gången som jag längtar till skolan. Jag vill att det ska vara morgon nu!! Låter nog hur töntigt som helst men jag har gjort mig alldeles för beroende av min mobil för att kunna vara lugn i en sån här situation. Tycker ärligt talat synd om mig själv, de är så patetiskt..
Men men, de här va min dag. Kanske lägger ut en inlägg ikväll av ren ångest. Haha vem vet..?
Ha det så bra, håll i era mobiler och ha koll på dom. puss från mig
Yepp så är det.
Taggade som tusan i skolan igår åkte vi hem ivriga att få börja förkröka inför en krogrunda mitt i veckan. 100 dagars fest på tempel va det som gällde, och igår var det faktiskt exakt 100 dagar kvar tills vi springer ut med mössan på sne och ett förjävla glatt humör!! Åkte i alla fall hem gjorde mig iordning och sen skjutasde Börje in mig till stan - han erbjöd sig till å med själv i brist på annat å göra. Kom in till madde där nästan alla flickor redan befann sig - madde sandra och amanda, bara elin som saknas! Dom hade börjat dricka, själv hade jag bestämt mig för en nykter kväll så hallonsoda och en chipspåse vad det som befann sig i min påse. Fick en grogg av madde trots att jag bestämt mig för att vara nykter, men men va gör de om hundra år. Elin kom till slut när hennes träning var slut och knäppte en cider hon med. Efter någon timmes prat och sällskapsdrickande kom frågan "förresten hur tar vi oss hem?" Elin och jag skulle få sova hos madde eftersom vi inte tog oss hem till molkom. Men hur skulle vi ta oss till wåxnäs då? Nattbussarna kunde vi ju utesluta för sista bussen hem gick tjugo i tolv. Och det fanns alldeles för lite pengar i de flesta plånböcker för att en taxi skulle kunna vara ett alternativ. Vi provade därför att ringa runt men alla skulle sova, inte så kontigt de va onsdag. Vi gav upp hoppet helt och övervägde att skita i krogen. Men sen fick vi ett sms av jonas som erbjöd sig att betala våran taxi, snällatse sötaste jonas!
Elin ville hellre hem men vi andra tog bussen och gled mot stan. Blev en riktigt lyckad kväll trots endel tappad entusiasm!!
Idag när vi skulle pallra oss upp va det inte lika kul. Jag sov hos madde och vi skulle till universitetet idag för att lyssna på olika program. Sjuksköterska va det som var mest intressant för min del så det ville jag lyssna på och även många andra från klassen. När de var klart så fick vi åka hem. Amanda och jag höll inte tillräckligt bra koll på klockan så vi fick springa till bussen och då hände de ------> jag tappade min mobil i all hast.
Just nu sitter jag här hemma och abstinensen kryper i mig. Med jämna mellanrum känner jag i fickan av ren ovana. Kommer bli en väldigt kämpig eftermiddag / kväll / morgon. Kanske borde tillägga att Sandra Törnberg hittade mobilen i snön och tar med den till mig till skolan imorgon. Första gången som jag längtar till skolan. Jag vill att det ska vara morgon nu!! Låter nog hur töntigt som helst men jag har gjort mig alldeles för beroende av min mobil för att kunna vara lugn i en sån här situation. Tycker ärligt talat synd om mig själv, de är så patetiskt..
Men men, de här va min dag. Kanske lägger ut en inlägg ikväll av ren ångest. Haha vem vet..?
Ha det så bra, håll i era mobiler och ha koll på dom. puss från mig
ojojoj
nu är det nog dags för lite onödig ventlition här på bloggen igen.
Den som kom på uttrycket ångra aldrig något som en gång har fått dig att le har nog inte gjort så mycket här i livet som den har behöva tänkt på så värst mycket. När man sitter hemma och går igenom en miljon bilder och minnen och inser att fan vad man saknar en person så fruktansvärt äckligt mycket och så vet man innerst inne att det är ens eget fel att allt blev som de blev så känns allt så jävla värdelöst. För att jag en gång inte ville tänka mer än på den minuten jag levde i. Och jag kan erkänna att jag va jävligt glad just då och tänkte inte ett dugg på att det jag gjorde skulle få så stora konsekvenser. Men livet funkar inte så, och är det någon gång jag lärt mig de så är det nu, för jag har nämligen gjort samma misstag två gånger. Jag vet inte helt säkert, men de känns som att jag har förlorat en av mina allra bästa vänner. Jag vet att vi byggde upp något helt från grunden, vi kände inte varann för fem öre. Och sen har de bara byggts på till något så himla fint och de va så värdefullt för mig, betydde så otroligt mycket. Och sen en dag så tog jag ett sne steg och allt har runnit ut i sanden. känns det som.
Jag saknar våra promenader och alla knäppa telefon samtal, jag saknar alla konstiga skämt som bara vi förstod och jag saknar alla bilturer och all bakfyllekäk. Jag saknar när vi kom på massa saker på kvällarna och impulssakerna vi gjorde på helgerna. Jag saknar när vi satt och pratade i flera timmar och jag saknar när vi hade småtjaffsat om något jätte patetisk och sen så sa vi alltid "åååh va du är knäpp" och så skrattade vi. Jag saknar dig.
But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened
And that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger
And that feels so rough
Now you're just somebody that I used to know
Den som kom på uttrycket ångra aldrig något som en gång har fått dig att le har nog inte gjort så mycket här i livet som den har behöva tänkt på så värst mycket. När man sitter hemma och går igenom en miljon bilder och minnen och inser att fan vad man saknar en person så fruktansvärt äckligt mycket och så vet man innerst inne att det är ens eget fel att allt blev som de blev så känns allt så jävla värdelöst. För att jag en gång inte ville tänka mer än på den minuten jag levde i. Och jag kan erkänna att jag va jävligt glad just då och tänkte inte ett dugg på att det jag gjorde skulle få så stora konsekvenser. Men livet funkar inte så, och är det någon gång jag lärt mig de så är det nu, för jag har nämligen gjort samma misstag två gånger. Jag vet inte helt säkert, men de känns som att jag har förlorat en av mina allra bästa vänner. Jag vet att vi byggde upp något helt från grunden, vi kände inte varann för fem öre. Och sen har de bara byggts på till något så himla fint och de va så värdefullt för mig, betydde så otroligt mycket. Och sen en dag så tog jag ett sne steg och allt har runnit ut i sanden. känns det som.
Jag saknar våra promenader och alla knäppa telefon samtal, jag saknar alla konstiga skämt som bara vi förstod och jag saknar alla bilturer och all bakfyllekäk. Jag saknar när vi kom på massa saker på kvällarna och impulssakerna vi gjorde på helgerna. Jag saknar när vi satt och pratade i flera timmar och jag saknar när vi hade småtjaffsat om något jätte patetisk och sen så sa vi alltid "åååh va du är knäpp" och så skrattade vi. Jag saknar dig.
But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened
And that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger
And that feels so rough
Now you're just somebody that I used to know
